Sena kvällar av oro.
Varför är det just under sena kvällarna som det börjar röra sig något där i bakhuvudet? Den där olustiga, lite frånvarande känslan. Mer och mer dras man in i ett grubblande, över dagen som varit och dagen som komma skall.
Man försöker gå och sova, det är sent och man ska ju upp så tidigt nästa morgon.. Men hur trött man är så kan man inte somna därför att man OROAR sig. Som från ingenstans kommer tankarna rullande, som vågor fulla av oro och ångest. Tankar som inte funnits innan under dagens ljusa timmar, saker man inte ens hade sett som ett bekymmer, blir plötsligt till enorma katastrofer.
Vi önskar att vi hade svaret på varför det kan bli så. Men, vi vet väl alla, att den där oron oftast inte är relevant och att nästa morgon så känns oftast allt lättare igen. För att oroa sig är ju egentligen bara dumt. Det är känslor, men behöver inte vara en sanning för det.
Vi får tillsammans försöka ta ett djupt andetag och släppa våra tankar. Låt dem flyga iväg i lördagsnatten <3
